Inlägg B: Etik i medierna

Jag har vridit och vänt på frågan var jag står någonstans i publiceringen av namn och bild på misstänkta gärningsmän. Desto mer jag funderar och resonerar desto mer förvirrad blir jag, det är en gråzon, det finns inget direkt rätt eller fel, och det är därför det är så svårt resonera sig fram till ett bra svar på frågan: Vad är riktigt och relevant att publicera? Innan jag lyssnade på programmet medierna (310109) hade jag uppfattningen om att så lite som möjligt om gärningsmännen bör publiceras. Som lagen säger är man oskyldig till motsatsen har bevisats. Publiceras då onödigt mycket fakta blir en oskyldig person uthängd och dömd skyldig innan så är bevisat. Men som i fallet med den mördade 26-åringen i Malmö så vet jag inte. Båda sidor hade bra argument och kunde väl motivera sina beslut. Vad jag känner själv så tycker jag att sydsvenskan gjorde det mest riktiga beslutet. De vände sig till polisen och fick där med fram de nyaste och relevantaste uppgifterna: Att det inte rörde sig om ett hatbrott och handlade utifrån de uppgifterna. Däremot tyckte jag inte heller att Aftonbladet gjorde fel när de gick ut med så många detaljer om gärningsmännen. Framför allt eftersom de har en väldigt bra poäng med att det verkar som om media mörkar uppgifterna om man t.ex inte nämner att den mördade mannen var homosexuell och att en av gärningsmännen hade en islamistisk blogg. Ett exempel på det kan man se här: http://muslimskafriskolan.blogspot.se/2009/01/islamistiska-rosengrdselever-mrdade.html

Där jag istället har tänkt att det ökar hatet mot muslimer och invandrare om man går ut med gärningsmannens bakgrund och religion "i onödan", men vilket jag då har fått bekräftat är fel och istället framstår det som om media håller en speciellt skyddande hand bakom dem, vilket späder på hatet. Men samtidigt är det en fin gräns, med de uppgifter Aftonbladet gav ut var det ganska lätt att spåra och identifiera den ena av gärningsmannen. Nu var han skyldig, men om det hade visat sig att han inte var det så hade hela hans liv varit förstört. Dessutom visade det sig att det inte heller var ett hatbrott som låg bakom och att gå ut med läggning och religion på gärningsmännen och offret var helt onödigt, det var ingen väsentlig information.

Jag vet inte riktigt vilken slutsats jag vill komma till. För jag har inget bra svar på var jag står i frågan om publicering av namn på misstänkta. Jag tror inte Engla mordet hade kunnat stoppas av att man hade gått ut med namn och bild på Anders Eklund i samband med mordet på Pernilla. I det här fallet och även i en hel del andra fall så är det polisens bristande resurser som sätter stopp. Dessutom är det inte bara gärningsmannen som drabbas som  journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, utan av de anhöriga till gärningsmannen. Hel oskyldig människor som inte förtjänar att bli straffade för någonting de inte har gjort. Och det är nog mest det som får mig att vackla i frågan om publicering av namn, just att så många oskyldiga människors liv blir förstörda om man inte tänker på konsekvenserna av de fakta man kommer att publicera. De bilder man trycker och de namn man ger ut. 

Det finns dock även exempel på där jag tycker att risken att förstör oskyldiga människors liv inte väger upp mot de liv man kan rädda genom att publicera namn och bild. Som t.ex i fallet med Hagamannen där polisen gick ut med en fantombild just för att man ansåg att fördelarna övervägde nackdelarna. Men där var det också polisen som gjorde den bedömningen, och det är så jag tycker det ska vara. Polisen är de som ser till att de stiftade lagarna efterleves, och de är de som ska skydda oskyldiga människors liv och det är det polisen är mest lämpad för, inte journalister på en tidning. Det finns även en hel del fall där journalister har förstör polisens utredningar just för att de vill vara först med att ge den senaste informationen. Det finns även fall, bl.a. fallet med södertäljeflickan, där journalister började ställa ledande frågor till vittnen innan polisen hade hunnit förhör dem. Vilket gjorde att polisen inte kunde använda de vittnesmålen sen, vilket senare ledde till i fallet med södertäljeflickan inte lyckades få någon åtalad (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/114630?programid=2519) (http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dert%C3%A4ljefallet)

För att sammanfatta, namn och bild är inte upptill tidningar och media att publicera. Det är polisens uppgift, dessutom är oftast inte namn och bild relevanta enligt min åsikt. Däremot vad gäller fakta om offren och det misstänka får man göra en avvägning inom varje enskilt fall för vad man tycker är viktigt för att förklara händelsen och vad man  inte bör publicera, eventuellt vänta med tills fler detaljer har klarnat.

Slutligen vill jag be om ursäkt för ett väldigt försenat inlägg ska se till så att det inte upprepas.

Inlägg A: Nyhetsutvärdering

Samtidigt som Nicole Kidman blir påkörd av en cyklist i Los Angels, får de fyra män som sitter åtalade för gruppvåldtäkten, som ägde rum I New Delhi förra året, sin dom. Det blir döden för alla fyra. Nicole Kidman klarade sig utan skador.

Båda nyheterna finns att läsa på Aftonbladets hemsida. En av dem är förstås lite viktigare än den andra, i alla fall ur Aftonbladets synvinkel. Den om Nicole Kidman. Hur hon under torsdagen blev nermejad av en cyklist. Inte för att hon skadades, på bilderna ser hon knappt ut att ha trillat, värre gick det nog för cyklisten som hamnade under cykeln, men hon kunde ha skadats!

Man kan tänka sig att nyhetstorka skulle leda fram till ett motiverat beslut att publicera nyheten om Nicole Kidmans fall på förstasidan. Det räcker dock att ta en snabb titt på resten av Aftonbladets nyheter, eller om man hellre vill det: gå in på SVT:s hemsida, för att få en ganska god uppfattning om att så inte är fallet. Finns fullt med nyheter som de flesta skulle räkna som både och viktigare och större. Frågan man då ställer sig är varför Aftonbladet väljer att publicera en nyhet som informerar mig om att Nicole Kidman blev påkörd av en cyklist?

Aftonbladet utger sig själva för att vara Sveriges största nyhetstidning och nyhetssajt, där med anser man också att man har ett viktigt samhällsuppdrag att förmedla nyheter till Sveriges befolkning. Upplysa dem om vad som händer i Sverige och i omvärlden. Aftonbladet är inte heller någon lokaltidning, utan en rikstäckande kvällstidning, och skulle därmed aldrig drömma om att publicera nyheter som handlar om saker som är viktiga och intressant på lokalnivå, men inte för Sverige som land. Ändå väljer man att publicera nyheten om Nicole Kidmans ”cykelolycka”, en nyhet som de flest av invånarna i Sverige skulle likställa med att grannen tvärsöver gatan cyklade till jobbet imorse. Alltså inte särskilt intressant eller viktig.

För att förstå varför Aftonbladet väljer att publicera just den nyheten måste man förstå vad Aftonbladet är för något. Aftonbladet är inte SVT, de är beroende av annonsintäkter och annat för att gå runt. Visst de må vara Sveriges största nyhetssajt, men det betyder inte att de känner att de har ett ansvar gentemot resten av Sverige att publicera bra och intressant nyheter. Tvärtom, ansvaret ligger snarare i att få dig att klicka på rubrikerna och se annonserna.

Ju fler som klickar, desto mer pengar tjänar de. Precis som vilket annat företag som helst. Desto fler varor du plockar på dig på ICA, desto mer pengar tjänar ICA i slutändan.

Redan där har man delar av förklaringen till valet av att publicera Nicole Kidman nyheten.  

Nyheten skulle aldrig tryckas i pappersformat, men i och med internet finns nu möjligheterna att ladda upp tusentals artiklar dagligen, utan att det kostar speciellt mycket. Sidvisningarna, klickarna och exponeringen av annonser ökar ju mer man breddar innehållet och ju fler målgrupper man tilltalar. Och tro det eller ej, men det finns en målgrupp för Nicole Kidman och de olyckor hon råkar utför. En uttjatad klyscha, men kändisar säljer. Möjligheten att kunna följa kända personer minsta steg är enorm, och även om vi förnekar det är det så vi vill ha det. Du skiter i vad grannen gör i helgen, men kan inte leva utan att veta vad Rihanna gjorde igår på Twitter. Typ. Kändisar inspirerar, fascinerar och är förebilder. Framförallt för den yngre generationen, som även den är en målgrupp som måste tas i beaktande. Täcker inte Aftonbladet upp nöjessidan i världen, så kommer det vara någon annan som gör det. Sen kan man tycka vad man vill om att nyheter om Nicole Kidman likställs med kriget i Syrien eller gruppvåldtäkterna i Indien.

Att domen mot männen, som genomförde gruppvåldtäkten i Indien förra året, är en nyhet som hamnar på Aftonbladets första sida är ingen direkt överraskning. Kvinnors rättigheter i världen är ett hög aktuellt ämne, inte allra minst i Sverige. Våldtäkten förra året där kvinnan senare dog av sina skador ledde till veckolånga protester i Indien och uppmärksammades stort i utländska medier. Inte minst på grund av det brutala sett som den gått till på. Våldtäkt är ett känsligt och upprörande ämne som skapar debatt. I ett samhälle där vi försöker skapa jämlikhet och trygghet berör det alla, inte allra minst för att det kan drabba vem som helst när som helst.

Indien är långt borta, och vad som händer där påverkar inte Sverige i speciellt stor utsträckning. Men eftersom kvinnors rättigheter är ett universellt ämne så blir alla berörda, upprörda och arga oavsett var det händer. Dessutom är fallet så udda och annorlunda mot de våldtäktsfall som har uppdagats i Sverige, att det blir intressant på ett annat plan. Dels sätter det i perspektiv den trygghet vi har i Sverige, dels så är det ”exotiskt”. Det låter hemskt att säga så, men det som är annorlunda, och ovanligt säljer. Vi lever i ett informationssamhälle. Vi blir bombade av information och intryck hela tiden, och måste ständigt sålla i det enorma nyhetsflöde vi blir utsatta för varje dag. För att nyheten ska märkas måste den sticka ut och vara annorlunda. Något vi inte sett eller hört tidigare. Allra helst ska vi påverkas av nyheten tycka och känna.

Därför blev gruppvåldtäkten i Indien så uppmärksammad förra året: Den stack ut, upprörde och behandlade ett universellt ämne: kvinnors rättigheter. Därför är det ganska så logiskt att Aftonbladet nu publicerar en artikel med männens domar, som i det här fallet blev dödsstraff. Dels är det ett avslut, dels vill man veta om gärningsmännen fick de straff de förtjänade. Om världen är rättvis trots allt.

Att skriva artiklar och producera tidningar är inget annat än bra sagoberättande, en bra bok, fast med verkliga händelser. Det behövs spänning, hemskheter och dramatik men också glädje och trivialiteter. Gott och blandat. En blandning mellan goda och dåliga nyheter. Ingen upprepning, vi vill ha nya och fräscha nyheter. Kriget i Syrien läste vi om igår. Nyheter som upprepas, tas upp varje dag tappar sitt värde. Det kvittar att folk dör varje dag i Egypten, vi vet det. Att bli påmind varje sekund minskar inte skuldkänslorna för att man vänder bort huvudet och hoppas det ska lösa sig själv. Därför väcker elefanten som grät i 5 timmar, efter att hans mamma försökt trampa ihjäl honom, mer känslor än vad de barn som dör i Syrien gör, tyvärr. Det är också anledningen till att Nicole Kidman kan trängas på förstasidan tillsammans med kriget i Syrien, och våldtäkter i Indien.