fredag 4 oktober 2013

Inlägg B: Etik i medierna

Jag har vridit och vänt på frågan var jag står någonstans i publiceringen av namn och bild på misstänkta gärningsmän. Desto mer jag funderar och resonerar desto mer förvirrad blir jag, det är en gråzon, det finns inget direkt rätt eller fel, och det är därför det är så svårt resonera sig fram till ett bra svar på frågan: Vad är riktigt och relevant att publicera? Innan jag lyssnade på programmet medierna (310109) hade jag uppfattningen om att så lite som möjligt om gärningsmännen bör publiceras. Som lagen säger är man oskyldig till motsatsen har bevisats. Publiceras då onödigt mycket fakta blir en oskyldig person uthängd och dömd skyldig innan så är bevisat. Men som i fallet med den mördade 26-åringen i Malmö så vet jag inte. Båda sidor hade bra argument och kunde väl motivera sina beslut. Vad jag känner själv så tycker jag att sydsvenskan gjorde det mest riktiga beslutet. De vände sig till polisen och fick där med fram de nyaste och relevantaste uppgifterna: Att det inte rörde sig om ett hatbrott och handlade utifrån de uppgifterna. Däremot tyckte jag inte heller att Aftonbladet gjorde fel när de gick ut med så många detaljer om gärningsmännen. Framför allt eftersom de har en väldigt bra poäng med att det verkar som om media mörkar uppgifterna om man t.ex inte nämner att den mördade mannen var homosexuell och att en av gärningsmännen hade en islamistisk blogg. Ett exempel på det kan man se här: http://muslimskafriskolan.blogspot.se/2009/01/islamistiska-rosengrdselever-mrdade.html

Där jag istället har tänkt att det ökar hatet mot muslimer och invandrare om man går ut med gärningsmannens bakgrund och religion "i onödan", men vilket jag då har fått bekräftat är fel och istället framstår det som om media håller en speciellt skyddande hand bakom dem, vilket späder på hatet. Men samtidigt är det en fin gräns, med de uppgifter Aftonbladet gav ut var det ganska lätt att spåra och identifiera den ena av gärningsmannen. Nu var han skyldig, men om det hade visat sig att han inte var det så hade hela hans liv varit förstört. Dessutom visade det sig att det inte heller var ett hatbrott som låg bakom och att gå ut med läggning och religion på gärningsmännen och offret var helt onödigt, det var ingen väsentlig information.

Jag vet inte riktigt vilken slutsats jag vill komma till. För jag har inget bra svar på var jag står i frågan om publicering av namn på misstänkta. Jag tror inte Engla mordet hade kunnat stoppas av att man hade gått ut med namn och bild på Anders Eklund i samband med mordet på Pernilla. I det här fallet och även i en hel del andra fall så är det polisens bristande resurser som sätter stopp. Dessutom är det inte bara gärningsmannen som drabbas som  journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, utan av de anhöriga till gärningsmannen. Hel oskyldig människor som inte förtjänar att bli straffade för någonting de inte har gjort. Och det är nog mest det som får mig att vackla i frågan om publicering av namn, just att så många oskyldiga människors liv blir förstörda om man inte tänker på konsekvenserna av de fakta man kommer att publicera. De bilder man trycker och de namn man ger ut. 

Det finns dock även exempel på där jag tycker att risken att förstör oskyldiga människors liv inte väger upp mot de liv man kan rädda genom att publicera namn och bild. Som t.ex i fallet med Hagamannen där polisen gick ut med en fantombild just för att man ansåg att fördelarna övervägde nackdelarna. Men där var det också polisen som gjorde den bedömningen, och det är så jag tycker det ska vara. Polisen är de som ser till att de stiftade lagarna efterleves, och de är de som ska skydda oskyldiga människors liv och det är det polisen är mest lämpad för, inte journalister på en tidning. Det finns även en hel del fall där journalister har förstör polisens utredningar just för att de vill vara först med att ge den senaste informationen. Det finns även fall, bl.a. fallet med södertäljeflickan, där journalister började ställa ledande frågor till vittnen innan polisen hade hunnit förhör dem. Vilket gjorde att polisen inte kunde använda de vittnesmålen sen, vilket senare ledde till i fallet med södertäljeflickan inte lyckades få någon åtalad (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/114630?programid=2519) (http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6dert%C3%A4ljefallet)

För att sammanfatta, namn och bild är inte upptill tidningar och media att publicera. Det är polisens uppgift, dessutom är oftast inte namn och bild relevanta enligt min åsikt. Däremot vad gäller fakta om offren och det misstänka får man göra en avvägning inom varje enskilt fall för vad man tycker är viktigt för att förklara händelsen och vad man  inte bör publicera, eventuellt vänta med tills fler detaljer har klarnat.

Slutligen vill jag be om ursäkt för ett väldigt försenat inlägg ska se till så att det inte upprepas.